Utsikt har människan alltid tyckt bra om. Detta gäller främst som en skönhetsupplevelse för perspektiv, men också för att överblick ingjuter en känsla av kontroll och lugn. Tornets ursprungliga funktion är just för vakten – att se sådant som man inte kan se från marknivå. Mellan 1429 och 1857 kunde de fartyg, som nonchalant seglade förbi sundslåset och struntade i att betala Öresundstull i Helsingör, avslöjas från toppen av Kärnan. Likaså kunde fiendefartyg i horisonten upptäckas i hyfsat god tid. Samma sak med vyn in mot land – från torntoppen kunde man se flera landsvägar. De arméer som kom marscherande rev upp en massa damm, vilket vakterna kunde se i god tid. Tittar du ner från toppen i dag ser du Stortorget, Mariakyrkans väldiga tak och förstås fartygstrafiken i ett av världens mest trafikerade sund. I motsatta riktning österut ser du hur Helsingborg sträcker ut sig med bostäder, idrottsarenor och vackra grönstråk.

Ett våningsplan som också en gång i tiden varit två. Innertaket har en någon gång varit försett med ett vackert valv, ungefär efter samma stil som i våningen under. Men under 1600-talet gjordes en modernisering av det gamla medeltida tornet. Eftersom takterrassen/utsikten på den tiden var omedelbar ovan fjärde våningen – ja, Kärnan har byggts på sedan dess – behövde tornets översta tak förstärkas rejält. På taket skulle nämligen fyra stora och kraftfulla kanoner placeras strategiskt. För att förhindra de tunga pjäserna att braka igenom murade man på rejält med tegelsten i innertaket. En snabb titt upp i taket avslöjar förstärkningen. Inte särskilt vackert, men garanterat hållbart.

Inte bara tornets och borgens absoluta centrum, utan även hela Danmarks vid de tillfällen då någon kunglighet vistades i Kärnan. Ursprungligen byggdes två våningar, men troligtvis har en brand under 1300-talet framtvingat den utformning vi ser nu med en enda jättelik sal med minst sagt högt i tak. Självklart hade chefen för tornet och borgen en egen toalett, i dag oåtkomlig för besökare dessvärre. Här finns också resterna av en annan exklusivitet, nämligen ett oratorium: ett kapell i miniatyr. Från dess långsträckta fönster såg man ut över södra delen av borggården och bortom slottsmuren kunde man se Dominikanernas stora kloster torna upp sig. Unionsdrottningen Margrete hade nog Helsingborgs slott som en klar favorit. Det finns anteckningar från 1400-talet som skvallrar att hon, tillsammans med sitt stora hov, tog in på Helsingborgs slott vid inte mindre än 21 tillfällen.

I väggarna blandas sandsten och murtegel. Byggjobbarna från 1300-talets absoluta början återanvände sandstenen från det äldre torn som stod på platsen fram till dess att Kärnan började byggas. En praktisk självklarhet på den tiden, men som i dag kallas för miljötänk – 700 år senare. Man kan tänka sig att våningen då och då fungerat som en praktisk övernattningsplats för ett försenat medeltida sändebud. Kanske någon som beviljats audiens hos borgherren men anlänt efter kontorstid och därför fått vänta i Kärnan till nästa dag. Här kunde man gå in i en av de små nischerna, som hade plats för en säng, stänga om sig och sova. Den norra nischen var dessutom lyxutrustad med egen toalett.

Vaktvåningen är något av ett historiskt personalrum. Här finns också en ugn, något som skvallrar om att det lagats mat till tornets arbetare och kanske även en och annan besökare. Röken från elden har stigit rakt uppåt i en snillrik rökgång som i sin tur gått ihop med en större kanal längre upp i tornet. Exakt var öppningen utåt var placerad är ännu en olöst gåta. Tankarna svindlar när man tänker på att Kärnan en gång i tiden har sett ut som en enorm, rykande skorsten! Någon av nischerna har troligen fungerat som sovrum åt de olika vakter, kockar och annan personal som haft våningen som sin arbetsplats. På detta våningsplan börjar också trappan som vrider sig runt och uppåt. Den finns inuti ett helt eget torn som binder samman de olika våningarna. Den makalösa murningen av denna transportväg är ett stycke genialiskt hantverk som måste ses och upplevas på plats.