Vaktvåningen (8 meter)

Välkommen på en liten tur runt i Borgstugan

Kärnans andra våning, Borgstugan, har haft flera funktioner, kanske kan den beskrivas som en bagarstuga, en övernattningsvåning och en matsal. Hela våningen omfattar sju olika utrymmen, ett utrymme som leder till och från trapptornet. Ett stort rum i mitten. Två små rum eller nischer. En privet, alltså en toalett, samt en bakugn och ett litet vaskutrymme.

Våningen kan bli helt begriplig först om man tolkar den tillsammans med våningen under och våningen ovanför. Det här har varit förmaket till våningen ovanför. Härifrån har betjäningen kunnat förse borgherren med mat och dryck. Besökare till borgherren har kanske inväntat audiens här. Om de varit långväga gäster, är det här de har kunnat övernatta. De gäster som har haft med sig ett eget följe, som inte deltagit i förhandlingar och möten på våningen ovan, kanske väntade här under tiden.

Vi börjar med att ta en titt uppåt i taket. De översta bjälkarna, som är täckta av sot är av ek och har suttit på sin plats sedan 1310-talet. Sotet kommer från ett flitigt användande av ugnen. Troligen har det varit en bakugn.

Bjälkarna har fått sin ålder bestämt genom en så kallad dendrokronologisk undersökning, genom att räkna antalet årsringar i och mäta tjockleken på träbjälkarna kan man ta reda på när trädet en gång fälldes. Med hjälp av bevarade årsringar, serier av ett träslag, alltså ett stycke trä, där en följd med alla årsringar finns med, så kan man göra jämförelser. Träd av samma art som växt i samma klimatzon har samma årsringsmönster. Ringarna visar en efter en hur trädet vuxit i tjocklek år efter år.

Goda år ger breda ringar. Ett kallt och torrt år blir ringen smal. Genom att borra ut ett stycke trä ur bjälkarna här i taket och jämföra borrprovets årsringar med andra medeltida stycken trä som finns i databaser eller bevarade på museer, har man kommit fram till att ekarna fälldes någonstans i Danmark under vintern 1316 eller -17. Samma typ av undersökning gjordes i våningen under och visar att bjälkarna där fälldes vintern 1315 eller -16.

Det är därför sannolikt att grundarbetet till Kärnan började byggas omkring år 1312 eller 1313. I det sydvästra hörnet hittar du en bakugn och en vask. Vi går dit.

Bakugnen har använts för brödbakning men har också varit en viktig värmekälla i våningen. Att baka krävde mycket ved och man åt inte färskt bröd så ofta under medeltiden som man kan tro.

Oftast blötte man upp torrt bröd i vad som fanns till hands på matbordet, kanske i flott, soppa eller öl. Vid bakning eldades först ugnen varm. Sedan rakades glöd och aska ut. Själva bakningen skedde på eftervärmen. Överst i ugnen fanns luftkanaler som ledde uppåt till en större kanal. Tornet hade på så vis också ett uppvärmningssystem. I och med att ugnen på vaktvåningen under oss och ugnen på denna våning hade gemensamma rök gångar som fortsatte upp till borgherrens våning, kunde värmen spridas.

Var systemet slutligen mynnade ut vet vi inte säkert. -Anteckningar visar att rökgången bröts ned och murades igen i mitten på 1600-talet. Utslagsvasken i hörnet vid bakugnen visar att det utfördes hushållssysslor även på den här våningen. Matlagning i Kärnan skedde också på våningen under, där ugnen i golvhöjd fungerade som en liten köksspis. Storleken på de båda ugnarna visar på att det lagades mat för en ganska liten skara människor i tornet.

Vasken här i hörnet lutar utåt och mynnar rakt ut ur tornet. Diskvatten och matrester rann utmed den sydliga väggen på tornet varje gång det diskats upp efter en måltid, eller i ett stuprör ned till en tunna nedanför. Vatten bars uppför trapporna i spannar. Ett tungt arbete, som gjordes flera gånger om dagen. Säkerligen en arbetsuppgift för en yngre kökspiga eller kökssven.

Det har krävts stora mängder ved för att kunna hålla igång matlagning och bakning och för att kunna skapa rimlig värme i tornet. Någonstans inne på slottsområdet bör ett vedlager ha funnits. Tillförseln av ved från omgivningarna har säkert skett hela tiden. I skattelängder från 1500-talet kan man läsa om otaliga lass ved från gårdarna i nordväst som forslades till Helsingborgs slott.

Ibland forslades veden också längre. Under sent 1500-tal levererade bönderna runt Båstad ved ner till Köpenhamns slott och de var därför under en period skattebefriade.

Vi tar en titt på de rektangulära hålen i väggarna. De har tidigare tolkats som hål för byggnadsställningar, men de har varit en del av upphängningen av den träpanel som en gång har täckt väggarna. Detta är förklaringen till att de är så välbevarade. På den här våningen finns inga rester av utsmyckning på väggar eller takbjälkar. Men ett kungligt torn hade säkert färglagda interiörer i de flesta offentliga utrymmen. Panelerna kan ha varit målade, kanske färgstarka blomstergirlanger och trä i olika mönster gav liv och prakt åt våningen.

Avslutningsvis. Missa inte att göra ett besök på priveten den medeltida toaletten här på våningen. Där finns texter att läsa och möjlighet att titta in.

Välkommen till den mest påkostade våningen i tornet – Borgherrevåningen.

Här finns nämligen sovrum, toalett, värmekälla och ett eget oratorium, ett privat rum för andakt och bön. Inte undra på att våningen och det här stora rummet kallats Kungssalen. Nu får du använda fantasin lite. Tornet har varit en ruin länge och det har förstås påverkat hur det ser ut i dag. Skadorna i murverket har gjorts under 16 och 1700-talen.

Föreställ dig därför ett långt vackrare medeltida rum. Denna den tredje våningen, var en gång avsedd för kungen eller drottningen och deras följe, när de besökte Helsingborg. I dag är rummet högt med ett välvt tak, men ursprungligen var det här två separata våningar med platta trätak. Det lägsta innertaket gick ungefär där valvkonsolerna slutar i dag. En brand, troligen någon gång under mitten av 1300-talet, tvingade fram en ny utformning av rummet.

Då skapades ett ståtligare och betydligt mer representativt utrymme. En riktig kungavåning, det rum du ser idag. På olika ställen i rummets nedre del har spår av färg och puts hittats på väggarna. Tänk dig alltså att det murverk som du ser idag en gång var täckt av vit puts med olika typer av målade fantasifulla dekorationer. Med tanke på att det här var tornets viktigaste rum var det troligen fråga om riktigt färgrika och påkostade mönster.

Det är möjligt att även textilier prydde väggarna. Den största synliga förändringen efter branden i mitten av 1300-talet är kryssvalvet högst upp i taket. Valvet av tegel är inte bara vackert, det minskar brandrisken samtidigt som det bär upp våningen ovanför. I slutet av valvribborna som strålar ut mot hörnen i rummet, ser du skulpterade konsoler, en i varje hörn.

En av dem föreställer ett mansansikte. Kan det vara Valdemar Atterdag som var kung då renoveringen gjordes. Ett annat har två djurliknande ansikten. Kan det vara djur från någon fabel? Om du höjer blicken längs den sydvästra väggen, den mot havssidan, ser du en bit upp trärester sticka ut. Det är spåren av en trappa som ledde från det södra hörnet rakt upp till den lilla kammaren.

Det rummet har kanske varit borgherrens sovkammare. Rakt under kungens sovkammare finns en annan kammare som du kan kliva in i. Detta rum var svårt skadat då renoveringen gjordes 1893 och -94. Därför har mycket förändrats härinne. Fönstret ut mot staden och havet sattes in 1894 och bänkarna utmed väggarna byggdes under samma renovering och är alltså inte medeltida, vilket syns tydligt om du tittar på teglet.

Det finns också stag av järn som sattes in för några år sedan, för att förhindra att väggen ramlade in. Ta nu sikte på oratoriet eller kapellet. Rummet i söder.

Det här är som en kyrka i miniatyr. Här finns ett altare i öster med plats för ett krucifix och altartavla. Själva kapellet är långsmalt som långhuset i en kyrka. Det finns runtfönster och ett högsträckt lansettfönster som blickar ned mot dominikanerkonventet som låg söder om borgen. En utslagsvask och nischer i väggarna.

Tänk att nischerna i väggarna ofta var försedda med luckor som kunde låsas. De var en form av skåp. I dessa förvarades, precis som i kyrkorna, reliker och andra föremål som användes under gudstjänsterna. För medeltidsmänniskorna var religionen intensivt närvarande i det vardagliga och de få som hade råd byggde gärna ett eget litet kapell i bostaden. Om borgherrens privata böner här inne vet vi inget, men om det hölls någon form av mindre gudstjänst här så var den på latin. Här sjöngs och lästes Kyrie, som betyder Herre, förbarma dig. Likaså något ur evangelierna. Särskilda böner lästes för påve, biskop och kung. Det hölls kanske privat nattvard med ritualer runt bröd och vin.

På den norra väggen mittemot, tvärsöver rummet, finns en dörr. Den är i dag stängd och låst. Bakom döljer sig en annan vardaglig lyx, en toalett. Den skiljer sig bara från priveten på våningen under, genom att denna är större. Den är försedd med ett litet förmak. Innan besökaren når fram till själva avträdet.

Strax ovanför kungasalens valv uppe i taket, gjordes 1932 ett mycket intressant fynd. Bland tegel och sandsten, träbjälkar, sand och smuts hittades resterna av en exklusiv skål av glas. Det handlade närmare bestämt om 17 bitar som var både emaljerade och förgyllda. Bitarna har daterats till sent 1200-tal och tros komma från Syrien. Att något så dyrbart återfinns i en kungavåning är ingen överraskning. Frågan om hur skålen kom hit är den verkligt intressanta.

Har den kommit via handelsvägarna, som band samman norra Europa med Medelhavsområdet? Har någon återvändande korsfarare tagit den med sig hem eller har det varit en gåva vid en kunglig audiens?